Påskafton!
Med traditionsenlig äggmålning, äggrullning och äggjakt! Hemma hos moster, som vanligt.
Glad påsk!
Helgen på landet!
Sol och frisk luft, barn utsläppta på grönbete!
Stugmys!
Blåsippan ute i backarna står...
Båtfix!
Köksfix!
Hårfix!
Ballaste loppan i stan! Snart hemma efter...
Ballaste loppan i stan! Snart hemma efter en finfin men blåsig helg på landet. Bilresan hem har gått overkligt bra.
Ut i naturen!
Äntligen kan man släppa ut och ner liten på marken. Igår var det finväder, något mer strapatsrikt än en promenad till gungorna blev det inte. Men snart kan man ju tom ge sig ut i skogen! (Idag är det fulväder, inne, hemma- från- dagis-med-hosta och däckbyte på bilen. Spännande värre!)
Kalaset!
Tack alla som kom och firade!
Vår ettåring!
Vår ettåring!
För ett år sedan!
Så låg Ellen i min mage! Hon höll mig vaken då (det gör hon ikväll också) och vi visste att det inte skulle dröja så länge innan det var dags att åka till bb. Svärmor var beredd att rycka ut som barnvakt åt Lova och jag pratade mycket med mamma på telefon (hon befann sig på Gotland just den helgen). Jag försökte sova, hade haft förvärkar natten innan och inte fått så mycket sömn. Men - om jag minns rätt - sov jag någon timme kanske innan jag fick ge mig ut i vardagsrummet för att flåsandas. Lova sov sött och jag kommer inte ihåg om Martin var vaken eller om jag fick väcka honom. Värkarna blev starkare framåt natten och vi bestämde att ringa efter svärmor som hade rätt långt att åka. Tur det, för när hon kom vid fem hade jag ont och värkarna kom tätare. Av någon anledning ville jag ändå vänta lite med att åka in, ville väl inte bli hemskickad men lät mig snart övertalas att åka in. Vi skickade sms till familjen och så flåsandades vi iväg till sös med vetekudden tryckt mot korsryggen. (Eller södra bb faktiskt, men jaja.)
Väl där hade jag svårt att ta mig från parkeringen till entrén. Värkarna kom otroligt tätt nu och jag började känna ett tryck nedåt när jag gick. Barnmorskan som mötte oss gav en liten information om avdelningen på vägen till rummet och ställde lite frågor men jag fick värkar hela tiden kändes det som. In på rummet och koppla på ctg, obekvämt att ligga på rygg. Hemskt faktiskt! Lustgas - fantastiskt för nu var det monstervärkar, det kände jag. Och jag tyckte att allt gick lite för fort, jag hann inte riktigt med. Barnmorskan gjorde några försök att gå iväg och skriva in oss men så fort jag mistänkte att hon skulle gå ylade jag att hon inte fick lämna oss ensamma.
Jag låg på sidan och plötsligt talar hon om för mig att jag är helt öppen och nu är det dags att föda barn. Ångest! "Nej jag vill iiiiinte!" Vrålar jag till barnets fars (iaf i efterhand) stora förtjusning. Och sedan födde jag barn. Ut kom hon, efter att ha fått lite hjälp på traven eftersom hon satt fast med axlarna på slutet. Och jag var nästan i chock. En timme efter att vi kommit till förlossningen var hon redan född! Det var en helt magick upplevelse, jag kände mig urstark.
Ellen hade kommit till världen och hastigt och lustigt var vi tvåbarns föräldrar!
Livrädda, stolta och välsignade!
