Loppanochjag

Jag har bara varit hemma och skräpat, tagit en promenad med L och städat. M var ute med föräldragruppen på eftermiddagen och jag var hemma och pysslade lite. Tog en lång fika i soffan med min bok, alldeles ostörd. Det är vardagslyx mina vänner.

Igår var vi ute och gick i två timmar, härifrån till söder och hem igen. Riktigt skönt och kanonväder! Sådan här höst älskar jag, man får lite energi och ny ork innan det grå tar över på senhösten.

Utsikt från söders höjder.


Här skulle man kunna tänka sig...


Vi fortsätter med sömnträningen men inte särskilt slaviskt. Förhoppningsvis kommer det att fungera bättre och bättre när hon märker vad det är som gäller. Kanske måste vi börja korta ner på dagsömnen också, väcka henne efter en viss tid så att hon är ordentligt trött på kvällen. Men å andra sidan så verkar det som att hon sover mindre redan av sig själv.

För ett år sedan (snart, om en timme ungefär) så blev vi en familj. Då kom vår lilla loppa och ingenting blev sig likt. Mitt i allt vårt gnäll om sömnbrist så är hon ju det bästa i världen och inget är bättre än att höra henne skratta.

Vi har firat hela dagen med en lång fika med båda våra familjer. Under den tiden har födelsedagsbarnet lekt, ätit, sovit och öppnat presenter. Väldigt mysigt men nu är vi alldeles trötta alla tre. L sover, M har just lagt sig och jag ska också krypa ner strax. Ett nytt år börjar snart och det känns spännande; hon ska lära sig att gå (helt själv). fira jul igen, börja på dagis, säkerligen få en massa barnsjukdomar, träffa massa nya kompisar och lära sig enormt mycket. Och vi ska hänga med och heja på. Se till att hon mår bra, är trygg och glad och vågar vara nyfiken på allt spännande som finns därute men samtidigt skydda henne mot allt farligt. Jag lovar att vi ska göra vårt bästa!

Vi har börjat försöka få Lova att somna i sin säng på kvällen. I går kväll höll vi på i två timmar; så fort hon ställde sig upp i sängen så lade vi henne ner och klappade på henne. Det är ganska påfrestande men det lönar sig att ha tålamod, hon har sovit mycket längre pass de två nätter vi har testat. Kanske bara för att hon är utmattad av att ha ställt sig så många gånger? Då och då blir hon ledsen men mest verkar hon bara hålla igång medan vi försöker få henne att slappna av, ingen av oss vill hålla på med någon metod där hon får skrika ensam tills hon ger upp. Blir hon ledsen så tar vi upp henne och tröstar.

Tänk att hon fyller ett år imorgon! Det känns så otroligt konstigt att tänka på att hon inte "fanns" för ett år sedan. Då gick jag här hemma och vankade och undrade när det skulle börja på riktigt. Jag hade haft värkar i flera dagar och var väldigt trött och less. Men sedan tidigt på morgonen (ungefär när jag ska gå upp imorgon) så började det med besked och vi  fick kasta oss iväg till bb. Och där blev vi kvar tills hon äntligen bestämde sig för att komma ut, klockan 23.23 var smärtan och väntan äntligen över.

Nu ska jag sova lite, håll tummarna för att hon sover länge inatt!

Alldeles ny i världen!


På bb!


Ni får stå ut med att jag kanske är lite sentimental de närmaste dagarna, Kan ni förstå att hon har varit sådär pytteliten?

Vi mötte upp föräldragruppen efter lunch idag för lekträff/fika/promenad. Medan vi satt utanför fiket här utanför så kom en hel drös med kineser på bussresa ut från kinakrogen tvärs över gatan. De kom fram till oss och ville fota alla barnvagnarna, tydligen helt fascinerade av fenomenet. Särskilt intresserade var de av vår lilla lintott P, blont hår stod högst i kurs. Helt klart dagens garv!



De flesta hann gå vidare innan jag kom på att jag måste fota när vi blir fotade..

Egentligen är det ju inte dags förrän på fredag men vi tjuvstartade och hade kalas med släkt och några vänner i söndags. Lokal fick vi låna genom snälla mosters jobb, tårtorna hade kusin F bakat och mamma sponsrade oss med sina goda bullar. Ungefär 50 personer blev vi (faktiskt inte 80 L, vi är många men inte riktigt så många) och som vanligt när det är man själv som håller i kalaset så hinner man knappt prata med sina gäster. Riktigt trevligt var det och Lova verkade trivas hur bra som helst, hon tog all uppmärksamhet med ro. Tack alla ni som kom och firade med oss!

Fina tårtor!
   

Lova fick en egen tårta att kladda med, efter en försiktig start så kom hon igång ordentligt. Kusinerna hjälpte gärna till!


A använder iaf skeden...


Hon fick så många fina presenter, sysslingen T hjälpte till att öppna!


Nästan lika fint som att åka limosin hem?


Fler bilder från kalaset hittar man här!

Bara för att jag är ensam ikväll och ska upp svintidigt så vill ju inte Lova somna tidigt, hon gör det ibland faktiskt. Nä, hon har krånglat och snurrat och varit odrägligt pigg. Men nu -hahaha- så lyckades jag efter lång kamp söva henne i spjälsängen för första gången. Jag har lagt henne ner ungefär hundrafemti gånger, buffat och gungat, klappat och hyjssat och sjungit och äntligen så gav hon upp. Hur länge det varar vet man ju aldrig men hon sover ju så illa så sämre än vanligt kan det knappast bli. Vi måste ta tag i det här med nattsömnen någon gång men vi orkar ju aldrig...

Kort jobbpass imorgon som tur är!

Godnatt!

En sådan kostar 200 kronor på biltema och med den sade det bara knips och så var cykeln fri igen. Jag cyklade hem den igår kväll men imorse tog jag en paus och tog buss och tunnelbana istället. Skönt!

Jag cyklade till jobbet imorse (började klockan fem) kallt, blåsigt och jag var inte alldeles pigg men så jobbigt var det inte. Det som blev jobbigt som fan var när jag skulle åka hem och lyckades bryta av nyckeln till cykellåset. Efter några försök att få tag på en bultsax eller dylikt så gav jag upp och tog tunnelbanan hem. Cykeln får stå kvar på jobbet ett par dagar tills jag kan komma och frita den. Så förbaskat typiskt när jag äntligen börjar använda cykeln och snart blir det väl vinter också med tanke på hur sjukt kallt det är redan. Men jag ska inte ge upp! (Kanske, om det inte blir för kallt.)

I förra veckan var jag med på föräldrakurs, många vackra magar och förväntansfulla föräldrar. Den här gången får jag se det lite från den andra sidan och jag ser så mycket fram emot att få vara med när bebis kommer till världen. (Det är inte min sak så jag ska inte skriva så mycket om det här, men den som väljer att skaffa barn har fanimej ett ansvar som är större och viktigare än allt annat. Och den som inte stöttar sitt kommande barns mamma är ingen man i mina ögon. Så!)

Igår var vi i familjen Wiss nya residens och kikade på bygget. Ganska avundsjuka blev vi nog på alla rummen, blivande uteplatser och det mysiga området. Vi gick tom på en visning av ett radhus som var till salu på samma gård, mest på skoj.

Idag har vi möblerat om i vardagsrummet så nu tror jag att vi vet hur vi vill ha det, det behöver fixas lite till och så måste vi byta ut möblerna men vi är på gång äntligen! Annars är det kalasplanering som gäller, imorgon ska vi till skolan och titta på hur vi kan piffa till lokalen och så ska vi handla och greja lite. Snart är det kalas!


Kolla vilken snits han har!


Loppan badar i bollhavet!

     
Hemma hos fam fam W!

Jamen det kommer nog gå ganska fint det här! De har det bra här hemma när jag är borta och jag har det ärligt talat också ganska bra. Den största nackdelen är de ursinnigt tidiga mornarna, jag måste släpa mig upp medan Martin och Lova ligger kvar och snusar i vår sköna säng. Men annars är det helt okej, jag får äta i lugn och ro och prata om vuxensaker, slipper byta bajsblöjor och torka kräks. Jag saknar henne såklart men jag måste i alla fall inte vara ifrån henne hela dagarna eftersom jag oftast slutar rätt tidigt.

Idag tackade vi ja till den dagisplats vi fått erbjudande om, så i januari ska hon börja på en förskola här i närheten. Hu! Jätteroligt och sjukt otäckt.

Loppan är ganska gnällig nu, lite klen efter magsjukan kanske. Dessutom har vi upptäckt att hon är alldeles prickig hela hon, undrar vad det kan vara? Jag ammar "ganska" mycket nu också, antar att det beror på att jag är borta på dagarna. Undrar om hon kommer att bli pappig snart, det borde ju bli så!

Jag missade bussen imorse så jag fick ta taxi till jobbet. Suck och morr!

Dagens bästa var att träffa Lotta och magen som nu är en fantastiskt fin bebismage. Äntligen fick jag säga hej till bebis därinne, h*n sparkade på min hand. Vilken känsla, magiskt på ett helt annat sätt än när vår lilla plutt låg i min mage och sparkade.

Jahapp, då ska vi se om vår vackra dotter tänker gå med på att sova lite inatt!

Vi har haft en fantastisk vecka på mallis med sol och bad och god mat i överflöd! Lova badade i poolen och havet, åt lite sand och hade fina rutiner på mat och sömn, åtminstone dagtid. Resan hem blev inte så lyckad, för att uttrycka mig milt. Istället för att landa på arlanda 23.25 söndag kväll så kom vi fram strax före kl nio måndag morgon, tekniska fel på planet och vips så fick vi en natt på flygplatsen i palma. Dessutom blev Lova magsjuk, som tur var sov hon nästan hela tiden i vagnen på natten men när hon var vaken kräktes hon och gnällde. Nu är hon bättre men har fått feber istället.

Imorgon blir min första dag på jobbet, jag skulle ju ha jobbat idag men fick ta ut sparad semester och vara hemma och sova istället. Jag känner mig lagom laddad men det är bara att bita ihop och ta sig ut i verkligheten.