Loppanochjag

Nu är flyttandet igång! Idag hjälpte pappa, stora storebror och svärfar oss att flytta nästan allt vårt bohag till förrådet. Jag kände mig rätt överflödig, var ju bebisansvarig så jag fick dirigera och fixa mat och kaffe istället för att kånka lådor. Jag är så tacksam för all hjälp vi fick, förutom bärhjälp också lån av minibuss och släpkärra. Det är så skönt att slippa travarna med kartonger i vardagsrummet nu men också märkligt med en halvtom lägenhet.

Fasen vad fort det går! Var tog den lilla bebisen vägen? Liten har varit missnöjd och lite gnällig ett tag nu (för att vara hon alltså) jag trodde nog att det skulle ge sig när hon började krypa men näpp. Tänder då kanske? Jajemän, idag kände jag något vasst i underkäken.

Nu har jag suttit i soffan en stund, pustat efter dagens duster med underbara ungar och laddat med kaffe och glass inför kvällens fortsatta övningar. Packa lådor... Lova ogillar att vi packar ner hennes leksaker så hon går och packar upp dem igen, såklart.

Hon börjar bli riktigt grym på balanshojen faktiskt, kul!

Och fram är Ellen. I fredags när vi var på kusinmiddag tror jag hon bestämde sig för att impa på sina sysslingar som låg och sprattlade på en filt (eller så suktade hon så mycket efter telefonsladden att hon inte kunde stå emot) och så satte hon fart och kröp. Rakt fram! Hon har ju tagit ett krytag hit och dit och liksom åkt runt i cirklar förut, men nu fick hon plötsligt kläm på tekniken. Så nu kryper hon, när hon är motiverad alltså.

Strax började hon få intresse för nästa nivå. Dags att barnsäkra! Och det känns ju enkelt mitt i flytten...

Idag:

Det drar ihop sig! Med två barn måste vi planera sjukt långt i förväg och räkna med att allt tar tre gånger så lång tid som vanligt. Alltså börjar lägenheten sakta fyllas av kartonger. Det känns helknäppt och slutgiltigt på något vis.
I helgen har vi träffat familjerna. Middag hos svärmor i lördags. Det var jättemysigt och Lova lade totalbeslag på farmor.

Ellen äter lite på presenten från farmor!











På söndagen firade vi mammas födelsedag. I hällregnet men det gjorde ju inget.













Fina mamma!

Vägen hem från förskolan! Jag älskar att gå där längs vattnet, kika på båtarna och spana bortåt Djurgården. Se Stockholms gytter av hus och torn på lagomt avstånd. De här sista veckorna vill jag inte packa. Jag vill peta russinen ur kakan! Promenera till söder, ta båten över till Djurgården, ta en drink på hotellet och sitta på kajkanten i solskenet. Det får bli en annan gång... 

Å vilken bra dag att inte behöva gå till förskolan! Vi har sovit gott, vaknat i lugn och ro och tittat på snön. "Jag vill åka pulka!" Kanske lite senare...





Nu har visst båda barnen somnat om! Lova har ju kämpat på hela veckan utan att sova middag, så hon får väl sova en stund nu då. Jag tar en kopp kaffe så länge.

Igår hade vi bästa Lotta här. Så jädrans mysigt var det. När barnen somnat satt vi i soffan och pratade och drack te. Nästan som förr! Förutom då att vi båda två var så trötta som bara småbarnsföräldrar blir.

Från flyttkartongerna idag. Tar en långpromenad i solen och stör kollegerna mitt i mötet på jobbet istället. Japp, så får det bli!

Har aldrig någonsin känt mig så vuxen som nu, när jag stod och bakade till föräldrafikan på förskolan imorgon. (Kanske att det kändes något liknande när Lova började på förskolan, det är nära.) Och då har jag ändå bara gjort brownies. Det gav tillräckligt med prestationsångest. Men, det ska bli trevligt imorgon!

Nu ska jag bara provsmaka...

Efter en snabb överenskommelse på morgonen så blev det inget sovande på förskolan för Lova igår. Vår stora tjej hade läsvila istället. (Jag försökte säga uppevila men blev noga korrigerad av vår lilla dam.) Och visst tusan somnade hon klockan åtta på kvällen. Sådärja!

Igår och medan vi sov ut var Loppan ute i skogen och plockade svamp med mormor och min moster. Hon var visst uthållig; gick långt med egen stor korg och plockade faktiskt en massa svamp. Härligt! Vi åkte dit och hämtade en trött tjej som inte sovit middag. (Hon somnade i bilen och fortsatte sova hela natten sedan, vilket jag inte trodde eftersom vi åkte innan klockan sju!)



Hösten är som bäst just nu. Alla färger och frosten som precis börjat komma på nätterna. Ute hos föräldrarna var det verkligen vackert men det väl tyvärr försvinna nästan helt tills vi flyttar ut. Inte så långt kvar nu, dags att börja få fart på packandet!

Var det hela dagen lång! Och den började tidigt. Åtminstone för den blivande bruden som vaknat redan klockan fem på morgonen och inte kunnat somna om. Vi sågs klockan nio; bruden, tärnorna och fotograf Sara på Holland hair på söder.

Bubbel och jordgubbar (och KAFFE) medan vi blev fixade. Så lyxigt!





Jag hann inte fota särskilt mycket. Vi hade jättemysigt, fixades till och snackade. Åt lunch som den fantastiska bruden mitt i allt annat hade ordnat åt oss. Sedan på med klänningar och skor och iväg till gamla stan för fotografering. Inte en enda bild har jag på guddottern som såg ut som en liten rosa sockerpralin i sin fina klänning.

Dags för allvar - vigseln! Jag tror det skakade lite i knäna på både brud och brudgum, dock var de lite distraherade av att hålla ordning på barnen. Haha! Den var vacker och lagom lång. Lite tårar och vacker sång och delar av vigseln hölls på finska.

M kom till kyrkan med barnen tillsammans med min mamma som sedan tog med sig Lova hem. Himla hyggligt!

Vi åkte buss till festlokalen medan brudparet fotades lite till i det vackra  (men iskalla) vädret.
Bubbel, mat, vin och fina tal. Kärlek och tårar, brudparet var märkbart rörda över kärleksbomandet under kvällen. Just så som det ska vara.



Ellen uppförde sig otroligt bra hela kvällen. M tog rubbet; bytte blöjor, tröstade och bar när det behövdes. Jag skötte bara matandet. Tack!













(Sent på kvällen OBS och liten tantpose, men sådär såg min klänning ut iaf.)



Grattis kära vän! Tack för en underbar dag och lycka till i äktenskapet!

Med en sovande bebis i knät. Hon pendlar mellan att vara en liten solstråle och att gnälla och kinka. Ingen feber men jag antar att hon har ont i benen. Hoppas att det snart går över!



Idag är det fredag = hemmahäng. M jobbar, han gjorde lunch och försökte bringa lite ordning i kaoset innan han stack. L är ganska intensiv just nu. Mycket känslor och drama. Vi bråkar mest om leksakerna. E ska helst inte ha nånting och fast jag förstår att det känns jobbigt så måste hon lära sig att dela med sig. Fast allra mest är hon världens finaste storasyster som busar, skojar och pussas. Och ingen får Ellen att le och skratta som Lova.



Men det mesta kaoset är väl i mitt huvud egentligen. Jag glömmer saker, tappar och snubblar värre än vanligt. Hjärnan går på högvarv och jag längtar tills vi flyttat färdigt och allt runtomkring är avklarat.
Imorgon blir det roligheter i alla fall! (Och nervöst. Misstänker att bruden börjar bli skapligt uppstressad nu.)

Hon kunde flytta en sak från ena handen till den andra och så förhörde sig doktor Malin om hennes färdigheter. Vi kunde intyga att hon vänder sig och "pratar" med oss. Väga och mäta: inte riktigt tio kilo faktiskt utan blygsamma 9,7. Jonte leder än! Och så sprutor i benen. Pappan höll barnet medan mamman stod en bit ifrån och stressandades. Det gick bra. Hon skrek en pyttestund och sedan var det över. Nu däremot, efter några timmar börjar hon bli kinkig så när vi kommit hem efter hämtning på förskolan ska jag nog peta i henne lite alvedon. Tur att M inte jobbar hela natten utan kommer hem rätt tidigt.

Jag var iväg på egen hand idag. Bara ett par timmar, för att gå till frissan. Superlyx! Pappan och liten var hemma och så gjorde vi bebisöverlämning i stan när jag var klar. Det var så otroligt skönt att få vara lite ensam en stund. Och så himla mysigt att ses igen efteråt!



Vi lekte ute en stund efter förskolan. Hon cyklar hur lätt som helst nu! Jag är fånigt stolt.
 


Det mesta har gått enkelt ikväll eftersom jag har kört tvärtom-metoden med Lova. Allt hon ska göra blir en lek och hon kiknar av skratt när jag säger att hon inte får tvätta sig tex. Det är ju tacksamt för allt blir gjort och vi slipper bråk. Men jag är lite tveksam till att vi alltid leker för att få henne att göra saker. Man orkar ju inte det jämt...



Sexmånaderskontroll imorgon för korven. Hoppas vi får godkänt!

Är inget man slänger ihop, ensam med två barn. Men vi bakade tillsammans, jag och Lova. I hela köket bakade vi... Det var mysigt. Återstår att ses om den går att äta också.

 

Inför dagen och veckan! Idag kommer svärfar hit och födelsedagsfikar (han kunde inte komma i fredags), det blir trevligt. Ska försöka slänga ihop en kaka strax. Sambon jobbar hela dagen så det är jag och tjejerna. Igår höll vi sams hela dan, kanske går det lika bra idag? Jag lyckades tom laga både lunch och middag.

Om en vecka är vännen en gift kvinna och bröllopet avklarat. Jag har några punkter kvar på min lista.
*Skor!
*Planera trixandet med barnen under och innan vigseln då jag själv ska fixas och försöka stötta den nervösa bruden.
*Fila färdigt på talet (skakar i knäna). 
*Besök hos frissan. 

Det är en månad kvar till flytt och vi måste börja packa faktiskt. Allting tar tre gånger så lång tid när man har barn och att packa tar alltid längre tid än vad man tror. (Är det någon som har flyttkartonger över?) 
Sedan ska det städas och fejas! 

Tyckte M att det var roligt att leka lite paparazzi. Jag avstår att visa de bilder där jag syns, tack! (Fnyser lite.) Jisses vad trött jag var, fast barnen faktiskt sovit bra. Ikväll somnade de tidigt men jag har fastnat framför en fånig biljaktsfilm som jag måste se färdigt.

Vi hade det igår! Våra kvällsgäster närapå kokade vi, eftersom vi i våran även annars så varma lägenhet hade lagat både varmrätt och efterrätt i ugnen. Men trevligt hade vi! Barnen var vakna tills klockan tio minst och vid elva gick de sista gästerna, en del skulle vidare ut. Vi satt som slagna hjältar i soffan, tog en klunk på det sista vinet (damn vad mycket gott vin han fick, hehe) och var sjukt nöjda. En annan gång, när han inte ska upp och jobba får han också fortsätta på stan. Men för nu var det helt tillräckligt bara att få träffa folk.

Vi firade honom lite innan han smet ut på stan för att spela match. Mannen i våra liv, pappan, sambon, lugnet!
Typiska pappapresenter, tröjor och en skjorta. Men vad tusan - han fick ju en lägenhet igår ju! (Aja, vi då.)





Det blir bra med kalas i helgen för Lova, hon går här och saknar! "Mormor" kan hon säga med klagande tonfall om hon slagit sig eller mitt i en lek. Vi frågar om hon saknar mormor, det gör hon. "Om inte mormor vill komma på ditt kalas kan ju vi åka dit pappa. Det måste vi då!" Vi försäkrar henne att mormor vill komma på pappas kalas. "Och morfar! Och farfar och Tove". Nu ikväll saknade hon sin farmor. Imorgon kommer farmor, lovar jag. "Menar du min farmor Liza mamma?" Frågar hon glädjestrålande. Det blir nog en bra helg för henne som sagt. 

Så fort jag hittat sladden till mobilen så ska jag ladda upp bilden jag tog på Lova på förskolan. Klar för utflykt - teater med treårsgruppen - och ryggsäcken på! Helt bedårande var de när de tågade iväg, hand i hand med sina små ryggsäckar och västar. De gick vinkande uppför backen och där stod vi föräldrar kvar och harklade oss. (Nej, Linnea du var inte ensam hehe.) En märkligt rörande syn var det.

Martin bluetoothade bilden från sin mobil (klart jag skickade ett mms till den stolta fadern på studs) så här är den!



Idag fyller min fina sambo år! Vi firar imorgon med övriga familjen men såklart ska vi fira lite när han kommit hem från jobbet. (Man får klara sig utan sång på sängkanten när man börjar jobba före klockan sex på morgonen.) Jag försökte få Lova att sjunga i telefonen när vi gick upp i morse men hon ville inte. Hon ville bara berätta för pappa att hon skulle gå på utflykt och ha mat med sig i sin ryggsäck. Gulle!

Nu ska jag slå in  de sista paketen!

Nu är det klart, nu har vi ett ställe att flytta till! (Alltså ett eget, föräldrahemmet fanns och finns ju med i planen.) Det blev en lägenhet, en fyra med balkong. Alldeles i närheten finns områden med fina små radhus och det tänker vi oss blir nästa steg, om några år. Det finns en plan, en tanke bakom som är större än lägenheten är bra. Fast det är den också! Större yta och flera rum, nära bad och kusiner och stora parker. Vi mister närheten till några och vinner den till andra, det var oundvikligt. Vi blir kvar i Nacka, fast längre ut. Vi kan ha kvar Lova på förskolan och byta när det lugnat sig lite med flytten. Det blir nog bra det här!

Ellen har tagit sina allra första små kryp...steg? Vad man nu säger. Hon har börjat nu hur som helst. Svajigt är det och på näsan åker hon men snart far hon väl omkring här som en liten iller. Det går fortare än vad man tror.
Jag ville bara säga det!

(Återkommer kanske lite senare med andra nyheter, nu är det spännande.)

Sur och trött efter en hel dags menlöst shoppande. Vad åstadkom jag? En jätteful men nödvändig bh och en present till sambon som han hoppeligen blir nöjd med. Mitt självförtroende ligger så i botten vad gäller kläder och mode att jag tappar sugen på två röda. Felbyggda fötter, bebis i vagn och allmän stress gjorde väl inte saken bättre kanske! Men imorgon tar jag nya friska tag (tar mig själv i kragen och drar) och slutar älta mina
i-landsproblem.

Spännande saker på gång och snart kanske det går i lås!

Har jag kvar (nästan) utan viskar, skrovlar och målbrottspiper fram mina väl valda ord. Förkylningen i kombination med möhippan tar ut sin rätt. Jag övervägde att strunta i baysimmet idag men det var ju sista gången så jag tog mig i kragen och drog iväg. Det var bara tre barn där idag, många andra sjuka förmodligen. Synd om dem men lugnt och skönt för oss som var där. Ellen dök så fint från instruktören till mig, hon gillar verkligen det här badandet!

I veckan har jag ju hunnit med lite av det vanliga livet också, förutom möhippeplanerandet. Jag var på återbesök hos barnmorskan - bättre sent än aldrig. Det var jättekul! Hon jobbade ju på förlossningen den morgonen när Ellen föddes och kom upp och hälsade på oss på bb när E var helt nyfödd. Hon tyckte att Ellen var jättestor nu. Allt var bra med kroppen men jag får ta det lugnt med tränandet även i fortsättningen eftersom magmuskeln inte läkt helt ännu.

Vi fortsätter lägenhetsletandet och testar det viktigaste först: lekplatserna!





Dags att städa och snart är det dags att börja packa så smått. Åhej åhå!

Glad som en lärka lät hon sig skyfflas runt i stan. Något fnissig (ehrm "lätt berusad") höll hon igång och dansade in på småtimmarna. Om mindre än två veckor står hon brud. Och det var väl tamejtusan på tiden nu va? Grattis gumman och tack för hedersuppdraget!

Känns som att jag mest suttit såhär den här veckan:



Busy woman liksom! Men de älskar mig fortfarande, säger sambon. Så jag får väl tro honom!

Ellen kryper nog snart, de senaste dagarna har det verkligen hänt grejer. Det gör henne rätt frustrerad tror jag och ibland ser hon nästan lite rädd ut där hon står och gungar. "Mamma, hur gör man nu då? Hur sjutton kom jag hit?"





Hon tar sig inte framåt men hasar sig runt och bakåt. Tills det tar stopp!



Lova har varit sjuk och hemma från förskolan sedan i onsdags. Förkyld och feber och matvägrat för kanske andra gången i sitt liv. Jag blir helt ställd men får hålla i mig för att inte börja mattjata. Hon åt glass åtminstone.
Nu är jag rädd för att det är min och sambons tur, samtidigt. Vi brukar faktiskt turas om, hitintills. Det har ju varit bra, för då kan en däcka och en ta hand om barnen. Nu äter jag ipren och han kör på vilja. Det blir bra så!

Såhär ser det ut när pappa är med och simmar!



Varmt och skönt, vi älskar det alla tre!