Loppanochjag

Efter två veckor på Gotland är vi snart hemma igen, med ett barn mindre i bilen. Lova får vara kvar några dagar till med mormor och morfar. Vi har haft det så sjukt bra, de sista dagarna tog vi en tur till fantastiska Furillen och Sudersand!

Vykort i brevlådan med ens eget namn på. Att kunna komma upp och hänga uppochner i mattställningen på gården. Att gå sista veckan på förskolan och räkna ner dagarna till sommarlovet. Sådant gör Lova glad!

Nu är det Ellens tur och jag har aldrig sett ett så prickigt barn. Mitt barn ser ut som ett slagfält! Just nu är det nog som värst så snart borde det vända och börja bli bättre, tack och lov.

Lova och kusinen busar vid matbordet hemma hos mormor och morfar. Då hade hon bara några små röda prickar på benen och bakom örat. Nu är de överallt på henne, stackarn! Tavegyl och kylbalsam lindrar vi klådan med, så gott vi kan.

Får jag av mor och far! Mycket, mycket nöjd med det. Tack!

För snart är det dags att fira Ellens andra födelsedag! Hon fattar ingenting men Lova är uppvarvad ordentligt. De kommer att ha en härlig helg; socker, socker, socker! Idag är det påskmiddag hos farfar och Tove, imorgon påskfirande hos min moster, söndag och måndag kalas för Ellen.

Pustar ut efter mitt livs första (jo, jag skäms lite) bullbak. Dessutom bakade jag med barnen och det kan lätt bli aningens kaosartat. Lika goda som mammas blev de inte men nu är det åtminstone avklarat. Två veckor i rad har barnen varit friska och på dagis. Tjoho!

Nu börjar jag hämta mig, men fy tusan vilket vidrigt dygn det har varit. Nu är det bara Lova kvar och jag hoppas verkligen att hon slipper. Vi är rätt så matta, både M och jag. Det blir mycket film, men så får det väl vara ibland. Helgens alla planer har ställts in såklart och jag anar att barnen börjat tröttna på att vara hemma och hänga med sina trötta föräldrar...

Jag tänker på kollegan och hans familj. Än vet jag inte hur det går men han vårdas på sjukhus. Under den minut det tog för mig att få tag på min egen sambo imorse så hann jag tänka många otäcka tankar. När han svarade i telefonen fanns bara lättnad och tacksamhet. Tills jag tänkte; men vem är det då? Någon annan blir drabbad av det som jag bara snuddade vid. Och nu tänker jag på hans familj och hoppas bara att allt går bra.
Dagen fortsatte att vara kass. M kom hem, och just innan jag skulle åka till jobbet började han kräkas. Jag vågar mig på att gissa på den ökända kräksjukan. Stackars man vad han har mått dåligt. Och stackars mig för snart är det väl min tur. Nu sover familjen och jag har bäddat i vardagsrummet åt mig. Man kan ju försöka skydda sig mot smittan, även om det är fåfängt att hoppas kanske.

Vi firade in det nya året rätt så stillsamt, tillsammans med goda vänner. Massor med mat, måttliga mängder vin och choklad i många former.

Mitt bidrag till middagen - att skala potatis! (Jo och chokladmousse iofs.)



De fina gästerna stod i köket och lagade till en grym middag!





Tolvslaget! Lite mer uppskattat än förra nyårsafton men det smällde högt och gjorde visst ont i öronen.



Nyårsdans!




Gott nytt år!