Tre år!

Vi firade med maratonkalas! Hon verkade nöjd med all uppmärksamhet, bara en kort stund när det kom många gäster på en gång kröp hon upp i min famn och gömde sig. Men lockades sekundsnabbt fram av presenterna de hade med sig. Mitt i kalaset gick hon undan och lade sig i sin säng (enda stället där hon har nappen enligt nya reglerna) och tog en paus, annars var det fullt ös. Tack alla för att ni kom och firade!


















För tre år sedan, just nu!

Undrar hur många födelsedagar det tar innan jag slutar notera klockslagen under dagen och funderar på vad vi gjorde den dagen hon föddes. Igårkväll satt jag och tittade på bilder från förlossningen och bb och sedan frågade jag sambon; men när åkte vi in egentligen? Jag minns inte, hur var det? Och sedan gick jag igenom dygnet när hon föddes och mindes. Imorse när vi gick upp tittade jag på klockan och tänkte att jaha, för tre år sedan hade vi det jobbigt just nu. Då stod jag och flåsade lustgas.

Efter flera dagar med förvärkar vaknade jag vid fyratiden och trodde att nu går vattnet! Rusade ut i badrummet och såg att det rann blod ner på golvet. Ringde, något skärrad förlossningen och barnmorskan frågar lugnt om vi kan ta oss in själva eller om de ska skicka ambulans. Jag väcker sambon som skurar badrummet medan jag gör mig i ordning. En plågsam bilresa senare ringer vi på dörren till förlossningen. Vi tas emot och de frågar om jag känt barnet röra sig något? Stenångest! Iinte förrän de gjort ctg blir jag lugn igen. Så gott det går för nu har jag värkar som gör ont!

Ganska direkt får jag lustgas och vilken lättnad det var! Sambon brukar berätta om när han följde mig till toaletten och hur jag försökte jogga tillbaka till rummet och sade till honom: kom igen nu, jag vill tillbaka till min älskling!

So it begins!



Vi tjuvstartade firandet redan i fredags, då min fina vän och hennes barn kom hit och lekte. De leker så bra ihop Lova och min lilla "guddotter" som redan är så stor, nästan fyra år. Tiden bara rusar! Idag var det dags för lilla kompiskalaset med C och hennes pappa. Glass och lek både inne och ute, Lotta kom och hade med sig fina presenter varav några var både vackra och goda. Till middagen anslöt även H och sedan fikade vi lite till. Lova begärde och fick födelsedagssång, gullungen! Helt slut var hon när gästerna for hem men alldeles övertrött och somnade inte förrän vid tio.









Imorgon är det dags för den stora drabbningen, då kommer familj och släkt. Vi har laddat med ballonger och paket och hoppas hon ska bli nöjd med sin dag. Själv sitter jag här och blir nostalgisk. Min lilla bebis fyller tre år imorgon! För tre år sedan var våra liv på väg att ändras för alltid, då visste vi inte att det var just hon som skulle komma. Vi visste verkligen inte hur livet skulle bli de närmsta månaderna (eller de närmsta timmarna heller om jag tänker närmare på saken...) eller hur otroligt jobbigt, uttröttande, roligt och fantastiskt det är att ha ett barn, att vara förälder.

Grattis på födelsedagen älskade barn, tack för att just du kom till just oss!




Fika här och där!

Långväga besök hade vi idag, trevligt att Sara (och ni andra också såklart) passade på att komma hit när hon var i Sverige.



När vi sedan skulle åka och handla var Ellen så trött att hon somnade medan vi tog på henne jackan!





Vi bunkrade inför helgens treårsfirande och åkte sedan och hämtade Lova på dagis. Direkt därifrån till middag hos gammelfarmor. 

Javisst ja, diskmaskinen lagades idag också. Hurra! 


Nånting trivsamt!

Ändå i all misär är i alla fall att vi skaffade oss en sån däringa spikmatta häromdan. Hjälper den då? Vet jag ju inte än såklart, men skönt är det. Man blir galet avslappnad och blodet liksom rusar runt i kroppen. En bra investering för stressade småbarnsföräldrar, helt klart!



Imorse var det med blandade känslor jag lämnade Lova på förskolan. De var inne för ovanlighetens skull och hon ville inte gå in först. Sedan när vi kom in på hennes avdelning så började hon blöda näsblod. Inget konstigt med det, hon petar sig i näsan eftersom hon är snorig och det har hänt förut. Men det blev ingen jättekul start på dagen för henne, att få lägga sig i soffan med en papperstuss i näsan. Det positiva var den personal som tog hand om Lova. Jättegullig och Lova verkade supertrygg med henne. Det gjorde mig jätteglad!

Idag har jag bara varit hemma och tagir det lugnt med Ellen. Diskat har jag gjort eftersom diskmaskinen lade av för ett par dagar sedan. Den kunde inte ha väntat med det?

Snart iväg och hämta stora älsklingstjejen och hoppas att det inte regnar på oss när vi går hem också!

Nej, nej och nej!

Mycket värre kunde det inte blivit. Jag känner mig alldeles grå och trött i själen. Vad ska Sverige bli nu?
Jag går runt här och bara muttrar, rastlös men man kan ju inte göra nånting åt nånting.
Bajs!


Det drar ihop sig!

Snart är det dags och över. Vi pratar mycket val här hemma. Tv-debatter, delar lite anti-KD material på fejjan och oroas djupt över SD. Jag pratar med pappa på telefon och han suckar lite över Mona och jag måste hålla med. Jag tycker ju att hon är bra och det vore så ballt med en kvinnlig statsminister. Men hon känns lite blek, hon går inte genom rutan riktigt.

Imorgon blir det svårt att få något vettigt gjort. Vi ska rösta och vara hemma och leka. I övrigt vet jag inte riktigt. Hur jag ska rösta vet jag faktiskt inte ännu, förutom att det blir rött. Alldeles självklart!

Väljer du familjen i höst? Riv då ner närmsta KD-affisch på vägen till vallokalen. Och gå och rösta imorgon!!!

Ledigt!

Och det har varit en himla bra dag. Barnen sov middag samtidigt när sambon just åkt till jobbet. Jag rörde inte ett finger, förutom för att lyfta kaffekoppen. När Lova vaknat tog jag mig i kragen och så gick vi ut och lekte tills det började regna. Läggningen tog en evighet men det var väl det enda negativa idag. Jag är så bortskämd ändå med tanke på att Ellen sover så fantastiskt bra. Ska inte klaga, lägger upp lite bilder istället!

Nu har hon nästan fått kläm på det här trampandet, skoj!








Ellen kör fast!

Hon har nu böjat förflytta sig litegrann, mest kommer hon bakåt. Då kan det bli såhär:



Och den elaka mamman fotar såklart!


Fast jag dricker ju inte latte förstås...

Jag håller lattemamma-fanan högt den här veckan och lunchar järnet med mina fina vänner. En jag inte träffat på länge igår och Lotta idag. Sedan rusar jag till dagis med en hämtkaffe i näven, sicken klyscha man är. Men jag njuter så länge jag kan. Såhär var det verkligen inte förra gången jag var hemma utan då vågade jag mig bara ut med bebis lite då och då. Och alltid med en stor klump i magen. Oftast skrek hon någon gång under utflykten. Ibland skrek hon nästan hela tiden. Vissa gånger vände jag och gick hem igen. Ett fåtal gånger gick det bra, då gick jag med nerverna på helspänn och väntade på att hon skulle vakna och börja skrika. Det blev bättre ju äldre hon blev och nu, nu är hon ju världens finaste nästan treåring! Jag förvånas nästan varje dag över hur olika de är varandra, våra tjejer. Undrar just hur Ellen kommer vara när hon är tre år...

Men okej då, vi stannar på gården och leker på vägen hem. Regn och rusk, nu är det höst!



Utsikt från köket och middagslagandet!



E leker flygplan!


Snart så!

Tar hon sig iväg! Hon kör ner huvudet i golvet, upp med rumpan och liksom skrapar sig framåt.



Något senare såg det ut såhär!




Skansen idag!

Vi tog ledigt från dagis idag och tog båten till Djurgården och ett höstblåsigt Skansen. Det stora målet med resan var akvariet men vi tog en sväng bland de andra djuren också.























Det var så skönt att komma hem och värma sig sedan! Men en riktigt bra dag hade vi.

Fest- och jippohelg!

Vi hade den stora äran att få vara med och fira en fantastisk femtioåring igår, jag, M och Ellen. Vid närmare eftertanke bestämde vi att L nog skulle få det bättre hemma hos mormor och morfar. Och vi skulle få en chans att äta, prata och umgås. Vi blev inte kvar så länge, trötta båda två och M skulle upp och jobba idag. Men trevligt hade vi och jag är så glad att vi var där. Jag fick inga bra bilder på henne tyvärr men hon glänste verkligen på sin fest, vår vackra, starka och kloka H.W! Grattis!

Ljusparad!



Idag var det höstmarknad i Gustavsberg och där skulle mamma stå och informera om astma & allergiförbundet i ett stånd. Jag åkte dit med Ellen efter en rejäl sovmorgon och insåg att det var ett helt litet jippo med minitivoli, politiker, försäljning av krimskrams och brandbilar. Lova stortrivdes. Hon pratade med alla i stånden runtomkring, fiskade fiskdamm hos fp (tvi tusan) och lyssnade på Pettson och Mamma Mu hos socialdemokraterna, åkte karusell och hoppade i hoppborgen. Dagens stora bonus var att vi fick hänga lite med Lotta och Skatten!

Klart att ungen kör tåg!








Fredagsledigt!

Hela familjen eftersom även M varit ledig idag. Både mys och tjafs! Vi hade tänkt oss en tur till skansen akvariet men  L var inte intresserad av något alls imorse och dessutom förkyld, så vi stannade hemma och inne. Dagens enda utlykt blev en promenad till Ica på eftermiddagen. 

Ellen fick prova gröt idag och det var en dundersuccè! Stora gap och jag gav nog mer än man ska, men det är svårt att låta bli när hon verkligen gillar det. Vid middagen tittade hon med stora ögon när vi åt så vi testade en annan nyhet. En nätpryl med ett handtag så att små barn kan äta frukt utan att riskera sätta bitar i halsen. Perfekt för lata föräldrar som vill låta barnet sysselsätta sig självt medan de själva äter. (För annars går det ju fortfarande bra att mosa frukten och mata barnet med en sked, ja.) I med en bananbit i nätprylen och E var nöjd nästan hela middagen.  


Blodvite!

Stackars L trillade och slog bakhuvet på vägen hem från dagis. M kom hembärande med en skakad liten skrutt. Ett jack i huvet och blod i håret. Efter en hel del funderande förband vi såret med en kompress och ett hårband. Tårarna botades med glass!



Ellen är fem månader idag! Det firade vi med att gå på föräldraträff på bvc. Massa mammor och bebisar och en pappa faktiskt, med en sexmånaders bebis. Inte så vanligt, det brukar vara enbart mammaklubb så tidigt. Den lille sonen var dessutom klädd i röd sparkdräkt med hjärtan och en rosa napp i munnen. Heja, säger jag bara!

I övrigt är jag så in i bomben trött och energilös att jag snart ska gå och sova. Har laddat med kaffe för att orka släpa mig in i sovrummet.




Det har gått bra!

Såklart, har det det! Han har nog fått trösta en del pappan men vid åtta fick jag ett mms med en sovande bebis. Det var skönt! Nu har jag just kommit hem och pumpat och ska strax krypa ned hos min sovande familj.

Roligt har jag haft, skoj sällskap och kul gubbe på scen. Jädrar vilken pipa han har gamle Ozzy. Oväntat bra var det faktiskt!

Nu mot sängen!

Väntar med spänning och ångest!

Ett besök på Ikea har vi klarat av idag, hela familjen! Gick så bra så! Jag tror att hemligheten är att börja med en fika, mellanlanda i lekhörnan och sedan lägga minst tid på shoppandet. Vi behövde en ny spjälsäng till Ellen, hon har snart vuxit ur sin korg vår lilla tjockis.

Och här sitter jag nu och har lite ångest inför morgondagen. Känner mig som värsta egomamman! Jag fick biljetter till Ozzy i födelsedagspresent och imorgon är det dags. Jättekul ska det bli men jag känner mig taskig som överger M med barnen. Nej, han är fullt kapabel men E är inte så förtjust i flaskan och det känns framförallt elakt mot Lova att knuffas åt sidan för att E vrålar en hel kväll. (Håller tummarna för att hon är nöjd och glad, äter och somnar eftersom jag inte är hemma!)

Han är så cool, mina barns far med sådant. Det är en kväll, det går bra, säger han och ler. Och såklart gör det det, såklart fixar de det tillsammans utan mig. Men ont i hjärtat, det gör det ändå. Nu ska jag pumpa, det åtminstone kan jag göra för dem.


Min lilla joker!

Älskade liten!






Här sitter jag och snorar!

Martin och Lova är och badar. Förhoppningsvis är jag osnorig nog för att kunna gå och bada med Ellen imorgon iaf.

Nöjd Lova på väg ut för provtur på balanscykeln!




Som alla andra!

Dyngförkyld är jag! Dagisbacillernas första attack för säsongen. Tror inte vi har varit sjuka sedan i våras någon av oss, så det var väl dags nu. Te med honung, Bodyguard på tv, godis och två (mestadels) sovande barn. Jag överlever!

Farfar var här och hälsade på!







Det dåliga samvetet: Ellen sover nog bäst på mage, häromnatten sov hon jättelänge så. Nu ikväll somnade hon på mage och jag lät henne sova vidare, men dåligt samvete hade jag. Sedan vaknade hon och gallskrek en stund, så nu sover hon helt enligt regelboken igen! Puh!






Ellen sitter själv!

Fördelen med en stadig bebis (massa bebishull) är ju att de enkelt går att proppa ned i en stol och sedan förblir sittande. Nackdelen är att det kan vara svårt att få upp den stadiga bebisen, men än så länge har det också lyckats!


Det ska börjas i tid!





Det går!

Jag kan! Vi kan, jag och tjejerna! Vara ensamma hemma alltså. Skickar en tanke till svägerskan som just rott iland en vecka (!) ensam med tre barn och inser att mig är det inte ett dugg synd om. Jag slutar gnälla nu! 

Jag, som i stort sett aldrig lämnat ett gråtande barn på förskolan får nu igen det vid hämtning. Lova storgrät både igår och idag och körde liksom hela racet med att ligga på golvet och skrika och sprattla. Kan konstatera att hon gillar att vara på förskolan då iaf! När vi väl fått det avklarat går det bra, hon tar på sig stövlarna själv och så åker vi bussen hem (en hållplats). 

 




RSS 2.0