Min fina!
Vi firade honom lite innan han smet ut på stan för att spela match. Mannen i våra liv, pappan, sambon, lugnet!
Typiska pappapresenter, tröjor och en skjorta. Men vad tusan - han fick ju en lägenhet igår ju! (Aja, vi då.)
Det blir bra med kalas i helgen för Lova, hon går här och saknar! "Mormor" kan hon säga med klagande tonfall om hon slagit sig eller mitt i en lek. Vi frågar om hon saknar mormor, det gör hon. "Om inte mormor vill komma på ditt kalas kan ju vi åka dit pappa. Det måste vi då!" Vi försäkrar henne att mormor vill komma på pappas kalas. "Och morfar! Och farfar och Tove". Nu ikväll saknade hon sin farmor. Imorgon kommer farmor, lovar jag. "Menar du min farmor Liza mamma?" Frågar hon glädjestrålande. Det blir nog en bra helg för henne som sagt.
Typiska pappapresenter, tröjor och en skjorta. Men vad tusan - han fick ju en lägenhet igår ju! (Aja, vi då.)
Det blir bra med kalas i helgen för Lova, hon går här och saknar! "Mormor" kan hon säga med klagande tonfall om hon slagit sig eller mitt i en lek. Vi frågar om hon saknar mormor, det gör hon. "Om inte mormor vill komma på ditt kalas kan ju vi åka dit pappa. Det måste vi då!" Vi försäkrar henne att mormor vill komma på pappas kalas. "Och morfar! Och farfar och Tove". Nu ikväll saknade hon sin farmor. Imorgon kommer farmor, lovar jag. "Menar du min farmor Liza mamma?" Frågar hon glädjestrålande. Det blir nog en bra helg för henne som sagt.
Stora dagistjejen!
Så fort jag hittat sladden till mobilen så ska jag ladda upp bilden jag tog på Lova på förskolan. Klar för utflykt - teater med treårsgruppen - och ryggsäcken på! Helt bedårande var de när de tågade iväg, hand i hand med sina små ryggsäckar och västar. De gick vinkande uppför backen och där stod vi föräldrar kvar och harklade oss. (Nej, Linnea du var inte ensam hehe.) En märkligt rörande syn var det.
Martin bluetoothade bilden från sin mobil (klart jag skickade ett mms till den stolta fadern på studs) så här är den!
Idag fyller min fina sambo år! Vi firar imorgon med övriga familjen men såklart ska vi fira lite när han kommit hem från jobbet. (Man får klara sig utan sång på sängkanten när man börjar jobba före klockan sex på morgonen.) Jag försökte få Lova att sjunga i telefonen när vi gick upp i morse men hon ville inte. Hon ville bara berätta för pappa att hon skulle gå på utflykt och ha mat med sig i sin ryggsäck. Gulle!
Nu ska jag slå in de sista paketen!
Martin bluetoothade bilden från sin mobil (klart jag skickade ett mms till den stolta fadern på studs) så här är den!
Idag fyller min fina sambo år! Vi firar imorgon med övriga familjen men såklart ska vi fira lite när han kommit hem från jobbet. (Man får klara sig utan sång på sängkanten när man börjar jobba före klockan sex på morgonen.) Jag försökte få Lova att sjunga i telefonen när vi gick upp i morse men hon ville inte. Hon ville bara berätta för pappa att hon skulle gå på utflykt och ha mat med sig i sin ryggsäck. Gulle!
Nu ska jag slå in de sista paketen!
Tjoho! Hurra! Förlåt!
Nu är det klart, nu har vi ett ställe att flytta till! (Alltså ett eget, föräldrahemmet fanns och finns ju med i planen.) Det blev en lägenhet, en fyra med balkong. Alldeles i närheten finns områden med fina små radhus och det tänker vi oss blir nästa steg, om några år. Det finns en plan, en tanke bakom som är större än lägenheten är bra. Fast det är den också! Större yta och flera rum, nära bad och kusiner och stora parker. Vi mister närheten till några och vinner den till andra, det var oundvikligt. Vi blir kvar i Nacka, fast längre ut. Vi kan ha kvar Lova på förskolan och byta när det lugnat sig lite med flytten. Det blir nog bra det här!
Nu kryper hon!
Ellen har tagit sina allra första små kryp...steg? Vad man nu säger. Hon har börjat nu hur som helst. Svajigt är det och på näsan åker hon men snart far hon väl omkring här som en liten iller. Det går fortare än vad man tror.
Jag ville bara säga det!
(Återkommer kanske lite senare med andra nyheter, nu är det spännande.)
Jag ville bara säga det!
(Återkommer kanske lite senare med andra nyheter, nu är det spännande.)
Surdag!
Sur och trött efter en hel dags menlöst shoppande. Vad åstadkom jag? En jätteful men nödvändig bh och en present till sambon som han hoppeligen blir nöjd med. Mitt självförtroende ligger så i botten vad gäller kläder och mode att jag tappar sugen på två röda. Felbyggda fötter, bebis i vagn och allmän stress gjorde väl inte saken bättre kanske! Men imorgon tar jag nya friska tag (tar mig själv i kragen och drar) och slutar älta mina
i-landsproblem.
Spännande saker på gång och snart kanske det går i lås!
i-landsproblem.
Spännande saker på gång och snart kanske det går i lås!
Ingen röst!
Har jag kvar (nästan) utan viskar, skrovlar och målbrottspiper fram mina väl valda ord. Förkylningen i kombination med möhippan tar ut sin rätt. Jag övervägde att strunta i baysimmet idag men det var ju sista gången så jag tog mig i kragen och drog iväg. Det var bara tre barn där idag, många andra sjuka förmodligen. Synd om dem men lugnt och skönt för oss som var där. Ellen dök så fint från instruktören till mig, hon gillar verkligen det här badandet!
I veckan har jag ju hunnit med lite av det vanliga livet också, förutom möhippeplanerandet. Jag var på återbesök hos barnmorskan - bättre sent än aldrig. Det var jättekul! Hon jobbade ju på förlossningen den morgonen när Ellen föddes och kom upp och hälsade på oss på bb när E var helt nyfödd. Hon tyckte att Ellen var jättestor nu. Allt var bra med kroppen men jag får ta det lugnt med tränandet även i fortsättningen eftersom magmuskeln inte läkt helt ännu.
Vi fortsätter lägenhetsletandet och testar det viktigaste först: lekplatserna!
Dags att städa och snart är det dags att börja packa så smått. Åhej åhå!
I veckan har jag ju hunnit med lite av det vanliga livet också, förutom möhippeplanerandet. Jag var på återbesök hos barnmorskan - bättre sent än aldrig. Det var jättekul! Hon jobbade ju på förlossningen den morgonen när Ellen föddes och kom upp och hälsade på oss på bb när E var helt nyfödd. Hon tyckte att Ellen var jättestor nu. Allt var bra med kroppen men jag får ta det lugnt med tränandet även i fortsättningen eftersom magmuskeln inte läkt helt ännu.
Vi fortsätter lägenhetsletandet och testar det viktigaste först: lekplatserna!
Dags att städa och snart är det dags att börja packa så smått. Åhej åhå!
Vacker som en dag!
Glad som en lärka lät hon sig skyfflas runt i stan. Något fnissig (ehrm "lätt berusad") höll hon igång och dansade in på småtimmarna. Om mindre än två veckor står hon brud. Och det var väl tamejtusan på tiden nu va? Grattis gumman och tack för hedersuppdraget!
Nu får man säga det högt!
Möhippa, möhippa, möhippa!!!!!!! Igår var det äntligen dags, möhippan som planerats skulle bli av. Det gick bra! Det blev lyckat! Den blivande bruden verkade nöjd. Pust! Nu behöver jag inte vara rädd för att försäga mig längre. Bilder kommer längre fram.
Galna veckan!
Känns som att jag mest suttit såhär den här veckan:
Busy woman liksom! Men de älskar mig fortfarande, säger sambon. Så jag får väl tro honom!
Ellen kryper nog snart, de senaste dagarna har det verkligen hänt grejer. Det gör henne rätt frustrerad tror jag och ibland ser hon nästan lite rädd ut där hon står och gungar. "Mamma, hur gör man nu då? Hur sjutton kom jag hit?"
Hon tar sig inte framåt men hasar sig runt och bakåt. Tills det tar stopp!
Lova har varit sjuk och hemma från förskolan sedan i onsdags. Förkyld och feber och matvägrat för kanske andra gången i sitt liv. Jag blir helt ställd men får hålla i mig för att inte börja mattjata. Hon åt glass åtminstone.
Nu är jag rädd för att det är min och sambons tur, samtidigt. Vi brukar faktiskt turas om, hitintills. Det har ju varit bra, för då kan en däcka och en ta hand om barnen. Nu äter jag ipren och han kör på vilja. Det blir bra så!
Busy woman liksom! Men de älskar mig fortfarande, säger sambon. Så jag får väl tro honom!
Ellen kryper nog snart, de senaste dagarna har det verkligen hänt grejer. Det gör henne rätt frustrerad tror jag och ibland ser hon nästan lite rädd ut där hon står och gungar. "Mamma, hur gör man nu då? Hur sjutton kom jag hit?"
Hon tar sig inte framåt men hasar sig runt och bakåt. Tills det tar stopp!
Lova har varit sjuk och hemma från förskolan sedan i onsdags. Förkyld och feber och matvägrat för kanske andra gången i sitt liv. Jag blir helt ställd men får hålla i mig för att inte börja mattjata. Hon åt glass åtminstone.
Nu är jag rädd för att det är min och sambons tur, samtidigt. Vi brukar faktiskt turas om, hitintills. Det har ju varit bra, för då kan en däcka och en ta hand om barnen. Nu äter jag ipren och han kör på vilja. Det blir bra så!
Ellen badar!
Såhär ser det ut när pappa är med och simmar!
Varmt och skönt, vi älskar det alla tre!
Varmt och skönt, vi älskar det alla tre!
Tre år!
Vi firade med maratonkalas! Hon verkade nöjd med all uppmärksamhet, bara en kort stund när det kom många gäster på en gång kröp hon upp i min famn och gömde sig. Men lockades sekundsnabbt fram av presenterna de hade med sig. Mitt i kalaset gick hon undan och lade sig i sin säng (enda stället där hon har nappen enligt nya reglerna) och tog en paus, annars var det fullt ös. Tack alla för att ni kom och firade!
För tre år sedan, just nu!
Undrar hur många födelsedagar det tar innan jag slutar notera klockslagen under dagen och funderar på vad vi gjorde den dagen hon föddes. Igårkväll satt jag och tittade på bilder från förlossningen och bb och sedan frågade jag sambon; men när åkte vi in egentligen? Jag minns inte, hur var det? Och sedan gick jag igenom dygnet när hon föddes och mindes. Imorse när vi gick upp tittade jag på klockan och tänkte att jaha, för tre år sedan hade vi det jobbigt just nu. Då stod jag och flåsade lustgas.
Efter flera dagar med förvärkar vaknade jag vid fyratiden och trodde att nu går vattnet! Rusade ut i badrummet och såg att det rann blod ner på golvet. Ringde, något skärrad förlossningen och barnmorskan frågar lugnt om vi kan ta oss in själva eller om de ska skicka ambulans. Jag väcker sambon som skurar badrummet medan jag gör mig i ordning. En plågsam bilresa senare ringer vi på dörren till förlossningen. Vi tas emot och de frågar om jag känt barnet röra sig något? Stenångest! Iinte förrän de gjort ctg blir jag lugn igen. Så gott det går för nu har jag värkar som gör ont!
Ganska direkt får jag lustgas och vilken lättnad det var! Sambon brukar berätta om när han följde mig till toaletten och hur jag försökte jogga tillbaka till rummet och sade till honom: kom igen nu, jag vill tillbaka till min älskling!
Efter flera dagar med förvärkar vaknade jag vid fyratiden och trodde att nu går vattnet! Rusade ut i badrummet och såg att det rann blod ner på golvet. Ringde, något skärrad förlossningen och barnmorskan frågar lugnt om vi kan ta oss in själva eller om de ska skicka ambulans. Jag väcker sambon som skurar badrummet medan jag gör mig i ordning. En plågsam bilresa senare ringer vi på dörren till förlossningen. Vi tas emot och de frågar om jag känt barnet röra sig något? Stenångest! Iinte förrän de gjort ctg blir jag lugn igen. Så gott det går för nu har jag värkar som gör ont!
Ganska direkt får jag lustgas och vilken lättnad det var! Sambon brukar berätta om när han följde mig till toaletten och hur jag försökte jogga tillbaka till rummet och sade till honom: kom igen nu, jag vill tillbaka till min älskling!
So it begins!
Vi tjuvstartade firandet redan i fredags, då min fina vän och hennes barn kom hit och lekte. De leker så bra ihop Lova och min lilla "guddotter" som redan är så stor, nästan fyra år. Tiden bara rusar! Idag var det dags för lilla kompiskalaset med C och hennes pappa. Glass och lek både inne och ute, Lotta kom och hade med sig fina presenter varav några var både vackra och goda. Till middagen anslöt även H och sedan fikade vi lite till. Lova begärde och fick födelsedagssång, gullungen! Helt slut var hon när gästerna for hem men alldeles övertrött och somnade inte förrän vid tio. 
Imorgon är det dags för den stora drabbningen, då kommer familj och släkt. Vi har laddat med ballonger och paket och hoppas hon ska bli nöjd med sin dag. Själv sitter jag här och blir nostalgisk. Min lilla bebis fyller tre år imorgon! För tre år sedan var våra liv på väg att ändras för alltid, då visste vi inte att det var just hon som skulle komma. Vi visste verkligen inte hur livet skulle bli de närmsta månaderna (eller de närmsta timmarna heller om jag tänker närmare på saken...) eller hur otroligt jobbigt, uttröttande, roligt och fantastiskt det är att ha ett barn, att vara förälder.
Grattis på födelsedagen älskade barn, tack för att just du kom till just oss!
Fika här och där!
Långväga besök hade vi idag, trevligt att Sara (och ni andra också såklart) passade på att komma hit när hon var i Sverige. 
När vi sedan skulle åka och handla var Ellen så trött att hon somnade medan vi tog på henne jackan!
Vi bunkrade inför helgens treårsfirande och åkte sedan och hämtade Lova på dagis. Direkt därifrån till middag hos gammelfarmor.
Javisst ja, diskmaskinen lagades idag också. Hurra!
Nånting trivsamt!
Ändå i all misär är i alla fall att vi skaffade oss en sån däringa spikmatta häromdan. Hjälper den då? Vet jag ju inte än såklart, men skönt är det. Man blir galet avslappnad och blodet liksom rusar runt i kroppen. En bra investering för stressade småbarnsföräldrar, helt klart!
Imorse var det med blandade känslor jag lämnade Lova på förskolan. De var inne för ovanlighetens skull och hon ville inte gå in först. Sedan när vi kom in på hennes avdelning så började hon blöda näsblod. Inget konstigt med det, hon petar sig i näsan eftersom hon är snorig och det har hänt förut. Men det blev ingen jättekul start på dagen för henne, att få lägga sig i soffan med en papperstuss i näsan. Det positiva var den personal som tog hand om Lova. Jättegullig och Lova verkade supertrygg med henne. Det gjorde mig jätteglad!
Idag har jag bara varit hemma och tagir det lugnt med Ellen. Diskat har jag gjort eftersom diskmaskinen lade av för ett par dagar sedan. Den kunde inte ha väntat med det?
Snart iväg och hämta stora älsklingstjejen och hoppas att det inte regnar på oss när vi går hem också!
Imorse var det med blandade känslor jag lämnade Lova på förskolan. De var inne för ovanlighetens skull och hon ville inte gå in först. Sedan när vi kom in på hennes avdelning så började hon blöda näsblod. Inget konstigt med det, hon petar sig i näsan eftersom hon är snorig och det har hänt förut. Men det blev ingen jättekul start på dagen för henne, att få lägga sig i soffan med en papperstuss i näsan. Det positiva var den personal som tog hand om Lova. Jättegullig och Lova verkade supertrygg med henne. Det gjorde mig jätteglad!
Idag har jag bara varit hemma och tagir det lugnt med Ellen. Diskat har jag gjort eftersom diskmaskinen lade av för ett par dagar sedan. Den kunde inte ha väntat med det?
Snart iväg och hämta stora älsklingstjejen och hoppas att det inte regnar på oss när vi går hem också!
Nej, nej och nej!
Mycket värre kunde det inte blivit. Jag känner mig alldeles grå och trött i själen. Vad ska Sverige bli nu?
Jag går runt här och bara muttrar, rastlös men man kan ju inte göra nånting åt nånting.
Bajs!
Det drar ihop sig!
Snart är det dags och över. Vi pratar mycket val här hemma. Tv-debatter, delar lite anti-KD material på fejjan och oroas djupt över SD. Jag pratar med pappa på telefon och han suckar lite över Mona och jag måste hålla med. Jag tycker ju att hon är bra och det vore så ballt med en kvinnlig statsminister. Men hon känns lite blek, hon går inte genom rutan riktigt.
Imorgon blir det svårt att få något vettigt gjort. Vi ska rösta och vara hemma och leka. I övrigt vet jag inte riktigt. Hur jag ska rösta vet jag faktiskt inte ännu, förutom att det blir rött. Alldeles självklart!
Väljer du familjen i höst? Riv då ner närmsta KD-affisch på vägen till vallokalen. Och gå och rösta imorgon!!!
Imorgon blir det svårt att få något vettigt gjort. Vi ska rösta och vara hemma och leka. I övrigt vet jag inte riktigt. Hur jag ska rösta vet jag faktiskt inte ännu, förutom att det blir rött. Alldeles självklart!
Väljer du familjen i höst? Riv då ner närmsta KD-affisch på vägen till vallokalen. Och gå och rösta imorgon!!!
Ledigt!
Och det har varit en himla bra dag. Barnen sov middag samtidigt när sambon just åkt till jobbet. Jag rörde inte ett finger, förutom för att lyfta kaffekoppen. När Lova vaknat tog jag mig i kragen och så gick vi ut och lekte tills det började regna. Läggningen tog en evighet men det var väl det enda negativa idag. Jag är så bortskämd ändå med tanke på att Ellen sover så fantastiskt bra. Ska inte klaga, lägger upp lite bilder istället!
Nu har hon nästan fått kläm på det här trampandet, skoj!
Nu har hon nästan fått kläm på det här trampandet, skoj!
Ellen kör fast!
Hon har nu böjat förflytta sig litegrann, mest kommer hon bakåt. Då kan det bli såhär:
Och den elaka mamman fotar såklart!
Fast jag dricker ju inte latte förstås...
Jag håller lattemamma-fanan högt den här veckan och lunchar järnet med mina fina vänner. En jag inte träffat på länge igår och Lotta idag. Sedan rusar jag till dagis med en hämtkaffe i näven, sicken klyscha man är. Men jag njuter så länge jag kan. Såhär var det verkligen inte förra gången jag var hemma utan då vågade jag mig bara ut med bebis lite då och då. Och alltid med en stor klump i magen. Oftast skrek hon någon gång under utflykten. Ibland skrek hon nästan hela tiden. Vissa gånger vände jag och gick hem igen. Ett fåtal gånger gick det bra, då gick jag med nerverna på helspänn och väntade på att hon skulle vakna och börja skrika. Det blev bättre ju äldre hon blev och nu, nu är hon ju världens finaste nästan treåring! Jag förvånas nästan varje dag över hur olika de är varandra, våra tjejer. Undrar just hur Ellen kommer vara när hon är tre år...
Men okej då, vi stannar på gården och leker på vägen hem. Regn och rusk, nu är det höst!
Utsikt från köket och middagslagandet!
E leker flygplan!
Men okej då, vi stannar på gården och leker på vägen hem. Regn och rusk, nu är det höst!
Utsikt från köket och middagslagandet!
E leker flygplan!
