Loppanochjag

Jag håller lattemamma-fanan högt den här veckan och lunchar järnet med mina fina vänner. En jag inte träffat på länge igår och Lotta idag. Sedan rusar jag till dagis med en hämtkaffe i näven, sicken klyscha man är. Men jag njuter så länge jag kan. Såhär var det verkligen inte förra gången jag var hemma utan då vågade jag mig bara ut med bebis lite då och då. Och alltid med en stor klump i magen. Oftast skrek hon någon gång under utflykten. Ibland skrek hon nästan hela tiden. Vissa gånger vände jag och gick hem igen. Ett fåtal gånger gick det bra, då gick jag med nerverna på helspänn och väntade på att hon skulle vakna och börja skrika. Det blev bättre ju äldre hon blev och nu, nu är hon ju världens finaste nästan treåring! Jag förvånas nästan varje dag över hur olika de är varandra, våra tjejer. Undrar just hur Ellen kommer vara när hon är tre år...

Men okej då, vi stannar på gården och leker på vägen hem. Regn och rusk, nu är det höst!



Utsikt från köket och middagslagandet!



E leker flygplan!