Loppanochjag

Undrar hur många födelsedagar det tar innan jag slutar notera klockslagen under dagen och funderar på vad vi gjorde den dagen hon föddes. Igårkväll satt jag och tittade på bilder från förlossningen och bb och sedan frågade jag sambon; men när åkte vi in egentligen? Jag minns inte, hur var det? Och sedan gick jag igenom dygnet när hon föddes och mindes. Imorse när vi gick upp tittade jag på klockan och tänkte att jaha, för tre år sedan hade vi det jobbigt just nu. Då stod jag och flåsade lustgas.

Efter flera dagar med förvärkar vaknade jag vid fyratiden och trodde att nu går vattnet! Rusade ut i badrummet och såg att det rann blod ner på golvet. Ringde, något skärrad förlossningen och barnmorskan frågar lugnt om vi kan ta oss in själva eller om de ska skicka ambulans. Jag väcker sambon som skurar badrummet medan jag gör mig i ordning. En plågsam bilresa senare ringer vi på dörren till förlossningen. Vi tas emot och de frågar om jag känt barnet röra sig något? Stenångest! Iinte förrän de gjort ctg blir jag lugn igen. Så gott det går för nu har jag värkar som gör ont!

Ganska direkt får jag lustgas och vilken lättnad det var! Sambon brukar berätta om när han följde mig till toaletten och hur jag försökte jogga tillbaka till rummet och sade till honom: kom igen nu, jag vill tillbaka till min älskling!