Loppanochjag

Visst är det väl konstigt! Man kan ju tycka att jag skulle vara ett proffs vid det här laget. "Aha, nu gråter hon sådär - då är hon hungrig." Tex! Men jag har nästan aldrig någon aning om vad som pågår eller varför hon är ledsen. Jag får pröva mig fram varenda gång (nästan). Igår kväll när L vaknade och var ledsen testade jag allt men inget hjälpte. Efter en lång stunds knölande i vår säng, somnade hon till slut. Nu, alldeles nyss när hon vaknade tänkte jag att; äsch inget funkade ju igår så det är väl ingen idè att anstränga sig. Jag sitter här och klappar på henne så att hon vet att jag är här. Men efter en stund så började jag sjunga "hennes" vaggvisa och vips så somnade hon. Att man aldrig lär sig!

Imorgon är jag ledig OCH har blivit lovad sovmorgon, jag blir lite piggare bara av att tänka på det!