Loppanochjag

Vi har börjat försöka få Lova att somna i sin säng på kvällen. I går kväll höll vi på i två timmar; så fort hon ställde sig upp i sängen så lade vi henne ner och klappade på henne. Det är ganska påfrestande men det lönar sig att ha tålamod, hon har sovit mycket längre pass de två nätter vi har testat. Kanske bara för att hon är utmattad av att ha ställt sig så många gånger? Då och då blir hon ledsen men mest verkar hon bara hålla igång medan vi försöker få henne att slappna av, ingen av oss vill hålla på med någon metod där hon får skrika ensam tills hon ger upp. Blir hon ledsen så tar vi upp henne och tröstar.

Tänk att hon fyller ett år imorgon! Det känns så otroligt konstigt att tänka på att hon inte "fanns" för ett år sedan. Då gick jag här hemma och vankade och undrade när det skulle börja på riktigt. Jag hade haft värkar i flera dagar och var väldigt trött och less. Men sedan tidigt på morgonen (ungefär när jag ska gå upp imorgon) så började det med besked och vi  fick kasta oss iväg till bb. Och där blev vi kvar tills hon äntligen bestämde sig för att komma ut, klockan 23.23 var smärtan och väntan äntligen över.

Nu ska jag sova lite, håll tummarna för att hon sover länge inatt!

Alldeles ny i världen!


På bb!


Ni får stå ut med att jag kanske är lite sentimental de närmaste dagarna, Kan ni förstå att hon har varit sådär pytteliten?