Loppanochjag

Nu bestämde vi oss för att det fick vara nog. Kanske sover hon bättre om vi tar bort maten på natten, vi är så trötta att det känns värt att testa. Dessutom så verkar hon inte vara hungrig när hon vaknar och är inte jag i närheten så somnar hon om hos M (och de flesta gånger även när jag är hemma) utan problem. 

Natten till igår var första natten och jag skulle inte amma förrän klockan tre. M bar och tröstade, gav vatten och sövde henne i famnen. Jag vet inte hur många gånger hon vaknade men det kändes hemskt. Ett par timmar var det intensivt men sedan somnade hon äntligen för en längre stund och runt klockan fyra fick hon somna om hos mig när hon vaknade. 

Natten till idag gick det mycket bättre. Kvällen var hemsk och mina försök till nattning var helt meningslösa, hon blev bara arg eller kanonpigg. På natten sövde M om henne de gånger hon vaknade och det var inte alls samma kamp som natten innan. Klockan fem vaknade hon och fick komma över till vår säng där vi sov till klockan sju. 

Återstår att se hur natten blir! Ikväll fick hon leka sig trött, storebror och L var här och åt middag. Medan vi kollade på idol övade Lova på att gå; fram och tillbaka mellan hallen och köket tills hon plötsligt fick nog och ville upp i min famn. Där somnade hon snabbt och hon sover fortfarande, fast nu i sin säng.

Jag säger det igen: det är tur att hon är så underbar. Att det är så mysigt när hon kommer med en bok och vill att man ska läsa för henne. Att hon skrattar så att man själv måste skratta och att man jublar över alla hennes framsteg, hur små de än är. Men så är det väl uträknat av naturen, annars skulle man inte orka.