Åtta timmar!
Jag kan inte ens förklara känslan, det var ljuvligt bara att gå och lägga sig igårkväll och veta att jag skulle få sova tills jag vaknade av mig själv. Ärligt talat så känner jag mig inte så utvilad, snarare som slagen i huvudet med en klubba. Kroppen kanske är ovan vid all vila, men skönt var det. Tack älskade M och svärmor!
Heh! Det som jag tror väckte mig imorse var kroppen som sade typ; gå UPP och mata din bebis kvinna. Det såg ut (och kändes som) att jag hade två storlekar större silikonbröst. Bara att kliva upp ur sängen och ta fram pumpen. Och jo, jag fick lite dåligt samvete för att jag har tvingat henne att avstå från amningen inatt. Men faktiskt bara lite.
Tog mig en funderare på om jag skulle gå och lägga mig igen men kom fram till att jag ändå inte skulle kunna somna om. Och frukost i sängen är nästan meningslöst om man måste göra den själv. Så jag drog igång en maskin tvätt och sedan har jag ätit långfrukost i soffan med minst tre koppar kaffe till. På med radion och fram med gårdagens tidning, lyx!
Blir glad för din skull, kommer ihåg hur det var när kroppen skrek efter sömn... sköt om dej kram...