Loppanochjag

Förutom tidsbrist och svårigheten att prioritera bland alla roligheter och måsten, så känns livet riktigt roligt just nu! Det mesta flyter helt enkelt; en rolig dag på jobbet (kors) med brandövning och annat spännande, friska barn (just nu) konflikthantering med Loppan som faktiskt gör verkan och att komma hem och höra Ellen säga "mamma" är ju bara grädde på moset.

Det har varit en lång vecka, men nu är eländet över. Lova blev hårt drabbad och har varit en slagen hjälte sista tiden. Hon har legat i soffan, kräkts och gnällt och tittat på film. Vi har tittat på våren och solskenet utanför fönstret. Men nu, äntligen får vi vara med igen! I helgen blir det kalas för hela slanten och sedan vill vi träffa folk igen. Lova har pratat om sina kompisar, hon har ju varit rätt isolerad stackarn.



Utslagna!



En kort mellanperiod var det två glada barn i legot!



Tillbaka till vardagen igen...

Man ska vara försiktig med sina önskningar - för ibland slår de in! Knappt hann jag tänka tanken; det vore kanske dags att sluta amma snart? Få sova ifred på natten, ut med kompisar, gå och simma utan krångel osv. Och då sa ödet/världsalltet eller vem som nu råkade lyssna; aha men det är lätt ordnat. Här har ni en omgång överjävlig magsjuka! Ellen har alltså haft och Lova är för tillfället drabbad, sedan får vi se om det är sambon eller jag som drabbas först. Eller kanske samtidigt? Skoj!

Syskon-samåkning!



Vi letade (och fann) en brasa.



Åter i soffan, strax före tröttkraschen.



Mysigaste familjefirandet! Männen fick visst inte vara med på bild denna gång, men de var där också!

Nu ikväll nattar vi barnen i sviterna av gårdagskvällen. Lova somnade framför en film vid fem och kör nu hela racet; vatten, saga, välling, sång, skiva, kissnödig, vatten osv...
Ellen är mammig och kräver amning typ non stop. Kanske dags att lägga av snart....

Med traditionsenlig äggmålning, äggrullning och äggjakt! Hemma hos moster, som vanligt.

Äntligen kan man släppa ut och ner liten på marken. Igår var det finväder, något mer strapatsrikt än en promenad till gungorna blev det inte. Men snart kan man ju tom ge sig ut i skogen! (Idag är det fulväder, inne, hemma- från- dagis-med-hosta och däckbyte på bilen. Spännande värre!)

Så låg Ellen i min mage! Hon höll mig vaken då (det gör hon ikväll också) och vi visste att det inte skulle dröja så länge innan det var dags att åka till bb. Svärmor var beredd att rycka ut som barnvakt åt Lova och jag pratade mycket med mamma på telefon (hon befann sig på Gotland just den helgen). Jag försökte  sova, hade haft förvärkar natten innan och inte fått så mycket sömn. Men - om jag minns rätt - sov jag någon timme kanske innan jag fick ge mig ut i vardagsrummet för att flåsandas. Lova sov sött och jag kommer inte ihåg om Martin var vaken eller om jag fick väcka honom. Värkarna blev starkare framåt natten och vi bestämde att ringa efter svärmor som hade rätt långt att åka. Tur det, för när hon kom vid fem hade jag ont och värkarna kom tätare. Av någon anledning ville jag ändå vänta lite med att åka in, ville väl inte bli hemskickad men lät mig snart övertalas att åka in. Vi skickade sms till familjen och så flåsandades vi iväg till sös med vetekudden tryckt mot korsryggen. (Eller södra bb faktiskt, men jaja.)

Fortsättning följde på gårdagens samtal. Lova; "mamma, varför heter Ellen Ellen?" Jag svarar att det är för att vi tycker att Ellen är ett så fint namn. Men se det tyckte inte Lova och när vi frågade vad hon tyckte att Ellen skulle heta, gissa vad hon svarade då?

...blev det av den här helgen! En monsterförkylning slog ner på hela familjen så vi har hållit oss hemma. Så gott det nu går att hålla en halvförkyld tre åring med spring i benen inne, igår blev vi tvugna att gå ut och lufta oss en stund i solen. Hon blir så vansinnigt stor vår lilla Loppa och igår fick hon mig nästan att börja gråta vid middagsbordet. Efter en genomgång av småsyskon och storasyskon i familjen så förklarade hon att hon vill ha en lillebror och att hon kan ha en när hon blir stor. "Den ska heta Tuva mamma" sa hon och såg helnöjd ut. Och mamman fick en liten tår i ögat. "Då blir jag mamma, och du blir mormor och pappa blir morfar." Sedan såg hon lite fundersam ut och sade; "fast vi måste ju hitta en pappa också". Det blir det tid till, älskade lilla unge!

Åts såklart hemma hos familjen W! En solid tradition vid det här laget. I år blev det en kombo med melodifestivalen och middag på kvällen också.

Igår var vi och hälsade på på Lovas förra förskola. Vi fick säga ordentligt hejdå till favvopedagogen som var sjuk när Lova slutade och så lekte Lova och Tuva en stund på gården. Sedan gick vi hem till Tuva och fikade och tittade på hennes nya rum. Som avslutning blev det mat från kinan, kändes ju nästan som att vi fortfarande bodde där.

Med både det ena och andra! Tack vare svärfar har vi nu gjort i ordning Lovas rum och det blev superfint.