Loppanochjag

Liten vill inte sova. Liten sov i bilen hem från mormor och morfar där vi lämnat storasyster. Nu är Liten superpigg!  Håhåjaja, bara att vänta och vagga.

Ja, ni vet. Idag tyckte fina vännerna på den norra sidan av stan att det var dags att ses. Så, eftersom Martin jobbade kom pappan P och hämtade mig och tjejerna. Fantastiska vänner! Äntligen fick vi beundra den nya familjemedlemmen och Lova och storasyster fick ses och leka lite. Det är ju inte alltid de håller sams men däremellan har de kul ihop.

Vi firade in det nya året hemma hos våra gamla grannar. God mat och en riktigt soft kväll. Lova och Tuva höll full fart hela kvällen och var vakna och pigga vid tolvslaget. Då hade bebisarna äntligen somnat så vi gav oss ut på balkongen för att skåla och titta på fyrverkerierna. Men vi fick strax hoppa in igen för tjejerna uppskattade inte smällarna utan stod bara och skrek.

Eller julveckan från helvetet! Nu kanske vi äntligen blir friska snart, om inte så blir jag galen. Hela veckan före jul var Ellen magsjuk och fick knappt behålla nånting. Vi var inne två gånger på akuten och hon gick ner massor i vikt. Det var riktigt kämpigt men turligt nog fick vi hjälp med att ta hand om Lova, farmor och mormor och morfar ställde upp.

Ett steg fram och så två steg bak, tralalala... Några fler julklappar har inhandlats, imorgon är det dags för lilla julafton med bonusfamiljen, granen har hämtats hos fina föräldrarna som gått ut i skogen och huggit och några lådor har rensats ut. Men; Ellen fortsätter kräkas! Och jag blir lite matt. Ellen är förmodligen alldeles utmattad. Jag har tagit bort all mat och helammar i stort sett igen, suck. Om jag ger henne för mycket i taget så kräks hon, dubbelsuck. Nu på eftermiddagen var hon ganska pigg, lekte och busade men sen var det dags för kräks igen.

Nu går jag och lägger mig och håller tummarns för att vi kan vara med på julfirandet imorgon.

Lova gör sitt eget tomteskägg!



Mycket rosa kristyr ska det vara! Men Lova förstod inte vitsen med att göra ett pepparkakshus som man inte fick äta upp på en gång. Efter en stund övergick hon till att bara äta nonstop, jag fick ändå inte låna hennes tub med rosa kristyr. O nej då. 



Skruttig liten i pappas famn. Hon börjar hämta sig lite nu tycker jag, jag får i henne lite majsvälling och kokt vatten. Tur att jag ammar, det är lätt att få i henne en slurk då och då.

De senaste veckornas förkylningar följdes upp av magsjuka på liten, så istället för att vara på dop just nu sitter vi och tittar på tele tubbies som Lova återupptäckt. Morgondagens barnkalas ligger också illa till och det gör mig skutsur faktiskt. Undrar om jag nånsin kommer få fira gudbarnets födelsedag?

Alltså; veckan före jul och vi är satta i karantän. Skoj!

Har äntligen lyckats få över lite bilder så här kommer ett gäng!

Sista bilden i gamla lägenheten. Bäst att äta upp all konfettin innan man drar?

Sju pepparkakor senare...



Fina morfar var med och Lova var förtjust! (Ellen verkade också nöjd.)

Såg hon ut såhär min lilla tärna:



I år var hon Lucia, med kronan utanpå mössan, sjöng och svängde med i takten. Längst fram stod hon. Och de var så fina allihop och duktiga! Jag tror alla sjöng.

Kolla in på Linneas blogg för bild på Lova och kompisen Tuva!

Glad Lucia!

Tidigt imorgon bitti är det Luciafirande på förskolan och i år kan jag vara där och titta. Förra året jobbade jag, nu är det Martins tur.

Jag lyckades skära upp tummen när jag krossade ett elektriskt tärnljus (smarto) men annars känns det som att förberedelserna har gått bra. Luciakronan lyser och förhoppningsvis går det att tråckla lucialinnet över overallen. De ska ha luciatåget utomhus nämligen. Tur vi får gå in och fika sedan! 

Lååångsamt framåt går det. Man måste ju hinna så mycket på en gång. Flyttkartonger varvas med julgardiner och julstjärnor. Julklappar ska inhandlas och julfirande planeras. Förskolor ska undersökas inför bytet när det nu kan bli. Idag har vi åkt pulka och hälsat på Lotta och Skatten. Megamys! Tänk att han redan hunnit bli två år och stora killen.

Småsystrarna fortsätter befolka världen, Lovas kompis Cecilia fick sin häromkvällen. Härligt och välkommen till världen säger vi! Sicken tjejliga vi har nu!

Ellen är åtta månader nu och röjer framåt i raketfart! Hon kryper runt överallt och leker gärna länge i storasysters rum. Hon går längs med soffbordet och slår pannan i allt möjligt flera gånger om dagen. Och hon är fortfarande en riktig liten solstråle!

I den meningen att här händer det inte mycket minsann! Lådorna förblir ouppackade och kläderna ligger kvar i resväskorna. Dagarna är så korta, vintern är så kall och mörkret är så mörkt... Och idag hade jag absolut bättre saker för mig; häng med delar av gamla mammagruppen och vår andra omgång med bebisar.  Mysigt var det, tack!

Imorgon är det ledig fredag och ledig sambo, hurra! Det har varit en småtuff vecka tycker jag, nya rutiner och iskyla. Om vädret tillåter kanske man ska ta sig en pulkatur och spana in närområdet imorgon. Nu får jag väl ta mig i kragen och gå och packa upp en låda i alla fall.

I ett huj, tack vare svågern! Vi har lämnat generationsboendet och flyttat in i kartongkaoset. Det går rätt bra det med. Barnen är lite vilsna och vi med men snart så har vi acklimatiserat oss  och fått koll på läget. Tror jag.

Och lever livet på landet. Myser i novemberrusket och inser att generationsboende har sina absoluta fördelar. Om en liten vecka flyttar vi till den nya lägenheten. Den stora lägenheten som kommer kännas ganska liten jämfört med att bo i hus...

Tur att jag ammar Ellen så jag får lov att ta en paus i soffsängen ibland. Nu börjar jag se slutet åtminstone. Ska "bara" tömma kyl och frys, frosta av frysen och slänga ut de sista prylarna innan det är dags att städa. Men kaffebryggaren sparar jag till sist. Så det så! 

Ajustdet; matstolen får nog hänga med ett tag till den också!

Nästan inga möbler kvar nu, bara prylar och Ellens matstol. Loppan är på landet med farmor, vi sover i vardagsrummet och kollar på "skräckis" (Scream räknas knappt men får duga.) Fortfarande massor kvar att fixa men ikväll fick vi en liten paus med balsam för hjärtat. Lotta bjöd på middag och jag fick busa lite med Skatten. En riktig liten goding är han minsann!